Skadligt bruk och beroende av alkohol
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Primärvården har ett viktigt preventivt uppdrag i arbetet med alkoholproblematik. I uppdraget ingår:
- screening, utredning, diagnostik och första linjens behandling av alkoholproblem (riskbruk och okomplicerat alkoholberoende).
- tidig upptäckt av alkoholproblem hos personer som söker för annan somatisk, stressrelaterad eller psykiatrisk problematik
- ansvar att handlägga somatiska besvär relaterade till beroendet ingår i PV uppdrag.
Första linjens behandling vid alkoholproblem omfattar korta rådgivande samtal med fokus på substansbruket som kan inkludera verktyg från motiverande samtal (MI), samt läkemedelsbehandling och uppföljning. Läkemedelsbehandling inkluderar förskrivning i adekvat dos och omfattning samt uppföljning av preparat som t.ex. akamprosat och naltrexon. Eventuellt kan PV även förskriva disulfiram (Antabus).
Primärvården ska efter remiss från beroendevården kunna överta förskrivning och uppföljning av vanlig nykterhetsstödjande läkemedelsbehandling (som t.ex. acamprosat, naltrexon och baklofen).
Vid behov av mera omfattande samtalsbehandling kan primärvården hänvisa till kommunerna, dit patienten söker själv eller remittera till beroendevården.
Specialistsjukvård
Specialistpsykiatrin har i uppdrag, i likhet med primärvården att tidigt upptäcka, utreda och erbjuda första linjens behandling av okomplicerade alkoholproblem (riskbruk och okomplicerat alkoholberoende) för patienter i behov av specialistpsykiatrisk vård. Riskbruk samt okomplicerat, lindrigt alkoholberoende hanteras i första hand inom ramen för den psykiatriska behandlingskontakten om det ej föreligger andra omständigheter innebär att patienten är i behov av specialiserad beroendevård.
Patienter med svår psykiatrisk samsjuklighet (psykostillstånd, bipolär sjukdom, svår personlighetsstörning, ätstörning) med pågående kontakt inom psykiatrin ska behandlas parallellt för båda tillstånden i samverkan mellan psykiatrisk enhet och beroendeenhet. Vid remiss till beroendeverksamhet fortsätter således kontakten med den psykiatriska vården, parallellt. Individuella bedömningar ska göras och vårdplaneringen sker i samverkan mellan enheterna.
Om hälsotillståndet
Definition
Det finns flera diagnoser som beskriver ett problematiskt alkoholbruk och dess konsekvenser. Vanligen används diagnoserna skadligt bruk och beroendesyndrom (ICD-10) samt alkoholbruksyndrom (DSM-5).
Skadligt bruk av alkohol innebär ett dryckesmönster som skadar hälsan. Skadan kan vara fysisk eller psykisk.
Ett beroende av alkohol inkluderar kontrollförlust, somatisk tillvänjning och fortsatt intag trots allvarliga konsekvenser.
Förekomst
Cirka 780 000 personer i Sverige uppfyller kriterier för skadligt bruk eller beroende av alkohol. Omkring 330 000 personer har ett alkoholberoende och cirka 2 000 personer dör årligen i Sverige till följd av alkohol.
Riskfaktorer
- Ärftlighet.
- Tidig alkoholdebut.
- Stress relaterad till instabil livssituation, utanförskap, våld, utsatthet eller ekonomiska problem.
- Psykiska problem eller psykisk ohälsa.
- Somatiska sjukdomar.
- Annat skadligt bruk eller beroende.
Samsjuklighet
Skadligt bruk eller beroende ökar risken att drabbas av flera psykiska sjukdomar. Ibland är bruk av alkohol ett uttryck för bakomliggande psykisk sjukdom.
De vanligaste tillstånden vid alkoholberoende är
- depression
- ångestsyndrom
- posttraumatiskt stressyndrom
- bipolär sjukdom
- schizofreni
- personlighetsstörning
- neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Eventuell somatisk samsjuklighet beskrivs under komplikationer.
Utredning
Anamnes
Utgå från patientens sökorsak. Inled med öppna och allmänt formulerade frågor, exempelvis ”Hur ser dina alkoholvanor ut i dagsläget?”
För kartläggning av mängd, dryckesmönster samt konsekvenser används med fördel screeningformulär.
Status
- Allmäntillstånd.
- Hjärta och blodtryck – ökad risk för exempelvis förmaksflimmer och hypertoni.
- Bukstatus – tecken till leversvikt.
- Neurologstatus vid behov.
Handläggning vid utredning
Diagnosen baseras på samtalet, en kartläggning av alkoholkonsumtionen och AUDIT. Ta eventuellt laboratorieprover.
Kartlägg patientens motivation och egna önskemål om förändring. Informera patienten om syftet med undersökningarna och belys nyttan av resultaten.
Diagnosen skadligt bruk ställs om patienten upplevt upprepade negativa sociala, fysiska eller psykiska effekter på grund av alkoholbruket men inte uppfyller kriterier för beroende.
Diagnosen beroende ställs om patienten upplevt tre av följande sex kriterier under det senaste året:
- en stark längtan efter alkohol
- svårigheter att kontrollera mängd
- fortsatt konsumtion trots skador
- tilltagande ointresse av allt annat än alkohol samt försummelse av förpliktelser
- ökad tolerans
- abstinenssymtom.
Överväg DUDIT för att utesluta skadligt bruk eller beroende av narkotika.
Genomför suicidriskbedömning.
Om det finns en misstanke om att barn i patientens närhet far illa gör en orosanmälan till socialtjänsten.
Beakta även skyldighet att anmäla till Transportstyrelsen vid olämplighet att inneha körkort. Diskutera vid behov vapeninnehav.
Provtagningar
Laboratorieprover
Flera biomarkörer kan användas för att påvisa eller avfärda ett långvarigt högt intag av alkohol. En del av biomarkörerna används också för att värdera aktuellt leverstatus och är då en markör för eventuell organskada av alkohol.
- B-Peth – hög sensitivitet och specificitet för alkoholbruk.
- CDT – hög specificitet för omfattande alkoholbruk.
- GT, ASAT/ALAT – förhöjda värden kan bero på alkoholbruk men även flera andra anledningar.
- MCV – ibland förhöjt av alkoholbruk.
Behandling
Handläggning vid behandling
Behandlingen utgår från ett helhetsperspektiv och utgörs av en kombination av psykosociala insatser och läkemedelsbehandling. Målet med behandlingen bör vara individuell och bygga på patientens motivation.
Om patienten får stöd från olika vårdgivare och myndigheter kan en samordnad individuell plan (SIP) underlätta samarbetet.
Behandlingsval
Psykologisk och psykosocial behandling
Behandlingen bygger främst på samtalskontakt individuellt eller i grupp, men också på sociala insatser i individens närmiljö.
Inom primärvården används främst KBT-inriktade behandlingar och motivationshöjande insatser, till exempel MI och MET.
Behandlingen bör kombineras med psykosocialt stöd vid behov, till exempel stöd till sysselsättning eller boendestöd via socialtjänst.
Läkemedelsbehandling
Valet av läkemedel beror i viss mån på om syftet med behandlingen är helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion.
Disulfiram
- Utlöser illamående och obehag vid alkoholkonsumtion, kräver således nykterhet.
- Effekten är bäst om läkemedlet ges under överinseende av vårdpersonal eller närstående.
Akamprosat
- Minskar suget efter alkohol.
- Ger god effekt i form av minskad konsumtion och antal återfall.
Naltrexon
- Ger snabbt insättande effekt och framför allt färre tunga dryckesdagar.
- Blockerar opioidreceptor i hjärnans belöningssystem.
- Minskar de subjektiva, positiva effekterna av alkohol.
Uppföljning
Alkoholberoende är ofta ett kroniskt varaktigt tillstånd och patienterna bör följas upp regelbundet.
Vid läkemedelsbehandling rekommenderas uppföljning under de första 2 veckorna
- följsamhet
- behandlingseffekt
- eventuella biverkningar.
Efter 2 veckor glesas återbesöken ut.
För att följa och objektivera behandlingseffekten kan alkoholdagbok och biokemiska markörer vara värdefullt som återkoppling till patienten.
Komplikationer
Intoxikation
Akut alkoholförgiftning kan fordra övervakad tillnyktring av medicinska skäl, exempelvis om samtidig somatisk sjukdom föreligger.
Alkoholabstinens
Akut alkoholabstinens är ett potentiellt livshotande tillstånd som kan leda till svåra komplikationer, främst krampanfall, delirium tremens (DT) och dödsfall.
Riskfaktorer för komplicerad abstinens är
- puls >120 slag per minut
- tidigare abstinenskramper eller delirium tremens
- högt och långvarigt alkoholintag (70 cl sprit per dag i 2 veckor)
- feber, urinvägsinfektion, pneumoni, skalltrauma
- blandberoende
- vätske- och näringsbrist.
Patienter med misstänkt akut alkoholabstinens kräver oftast inneliggande vård.
Övriga komplikationer
Alkohol kan ge upphov till många fysiska och psykiska komplikationer, exempelvis
- lever – leversteatos, alkoholhepatit och cirrhosutveckling
- neurologi – exempelvis epilepsi, neuropati, Wernicke-Korsakoff
- bukspottskörtel – akut eller kronisk pankreatit
- diabetes
- cancer – bland annat munhåla, esofagus och lever
- hjärta – hypertoni, förmaksflimmer, kardiomyopati
- infektioner – ökad infektionskänslighet
- skador och olyckor
- psykiskt – depression, ångest, sömnstörning, alkoholdemens.
Försäkringsmedicin och intyg
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Om innehållet
Regionalt innehåll
Godkänt:
2023-01-02
Tillägg Östergötland
Senast uppdaterad