vardgivare-ostergotland

Region Östergötland

För vårdgivare

Sinuit

Nationellt kliniskt kunskapsstöd

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Tillägg Östergötland

Primärvård

Diagnostik och behandling via primärvården i första hand. Smärta från bihålorna/ansiktet är inte liktydigt med antibiotikakrävande akut bakteriell sinuit. I stort sett varje form av rhinit leder till påverkan på bihålorna.

CT ger diagnos i tveksamma fall (terapisvikt, recidiv etc) och beställs via primärvården. Vid positivt fynd dvs vätskenivå eller heltät bihåla ska man antingen behandla själv eller konsultera ÖNH specialist.

Vid ensidig maxillarissinuit är tandgenes regel till motsatsen är bevisad. Remiss till sjuhustandvård eller tandläkare i dessa fall.

OBS! Många fynd av slemhinnesvullnad görs i en normalpopulation.

Specialistsjukvård

Remissfall till Öron- näs och halsklinik:

  • patienter med terapisvikt i kombination med tydliga radiologiska fynd som talar för sinuit eller tydliga subakuta eller kroniska kliniska fynd som bekräftas med röntgenlogiska fynd

  • Vid kronisk sinuit, dvs symtom i >12 v som bekräftas med CT sinus, bör patienten remitteras till ÖNH för eventuell sinuskirurgi

  • Barn med misstanke på etmoidit

Akut Rhinisinuit, bihåleinflammation (Regional riktlinje, Dokumenta)

Om hälsotillståndet

Definition

Rinosinuit definieras som inflammation i näsan och bihålorna. Den kan indelas i:

  • akut rinosinuit – symtom < 12 veckor och besvären försvinner helt
  • kronisk rinosinuit – symtom > 12 veckor med besvär som kvarstår.

Förekomst

Rinosinuit förekommer under hela året med en måttlig ökning vintertid. Incidens- och prevalenssiffror är oklara på grund av bristfälliga diagnostiska metoder.

Barn har årligen 6-8 övre luftvägsinfektioner, men drabbas sällan av rinosinuit.

Orsaker

Rhinovirus svarar för 50% av all viral akut rinosinuit.

Vid bakteriell infektion dominerar pneumokocker som agens, även om Haemophilus influenzae (cirka 10% betalaktamasbildare) och Moraxella catarralis (85% betalaktamasbildare) förekommer.

Utredning

Symtom

Bakteriell rinosinuit kan misstänkas vid följande symtom:

  • varig snuva, kakosmi
  • ensidiga symtom
  • uttalad smärta
  • dubbelinsjuknande, det vill säga föregås av en förkylning.

Specifika symtom

  • Smärta över kinden – talar för maxillarsinuit (vanligaste sinuiten)
  • Smärta vid näsroten – talar för etmoidit
  • Smärta i pannan – talar för frontalsinuit
  • Smärta mitt i huvudet med utstrålning till nacken – talar för sfenoidit

Alarmerande symtom

  • Periorbitalt ödem, exoftalmus
  • Dubbelseende, synpåverkan
  • Ögonmuskelförlamning
  • Svår uni- eller bilateral frontal värk
  • Frontal svullnad och rodnad
  • Tecken på meningit
  • Fokalneurologiska symtom

Anamnes

  • Luftvägsinfektion som pågått längre än tio dagar eller försämring av symtom efter 5 dagar
  • Färgad snuva
  • Värk i maxillarområdet (ansikte och tänder)
  • Feber

Status

  • Allmäntillstånd
  • Näsan undersöks via främre rinoskopi, med fördel efter avsvällning
  • Tandstatus – tecken på periapikal abscess eller munbottenflegmone

Handläggning vid utredning

  • Vid minst ett alarmerande symtom bör patienten akut bedömas inom specialiserad vård.
  • Rinosinuit är en klinisk diagnos.
  • Vargata i epifarynx och mellersta näsgången är ett ovanligt men säkert tecken på bakteriell rinosinuit.
  • Palpationsömhet och perkussionsömhet över bihåla betraktas som ett osäkert fynd och saknar diagnostiskt värde.

Barn

  • Barn kan ha missfärgad snuva, även under lång tid, utan att behandlingskrävande sinuit behöver misstänkas.
  • Misstänk främmande kropp vid ensidig, varig snuva.
  • Misstänk etmoidit eller frontalsinuit vid hög feber, svår värk, lokal svullnad och allmänpåverkan. Akut bedömning av barnläkare rekommenderas.

Provtagningar

Laboratorieprover

  • Odling från en eventuell vargata i meatus medius kan ha ett visst värde.
  • Högt CRP talar för allvarligare infektion, bör inte tas rutinmässigt.
  • Nasofarynxodling bör inte uföras.

Undersökningar

Bilddiagnostik

Bilddiagnostik med fynd av vätska eller heltät sinus är sannolikt bakteriell sinuit. Slemhinnesvullnad räcker inte för diagnos.

Differentialdiagnoser

Vid akut rinosinuit

  • Tandinfektion
  • Främmande kropp, särskilt hos barn
  • Migrän, Hortons huvudvärk
  • Herpes zoster
  • Smärtsamma tillstånd i ögat

Vid långdragna sinuitbesvär

  • Allergisk eller idiopatisk rinit
  • Näspolypos
  • Sinustumör, ensidig nytillkommen nästäppa som inte växlar sida
  • Besvär utgående från käkled eller tuggapparat
  • Spänningshuvudvärk
  • Neuralgi

Behandling

Handläggning vid behandling

  • Spontanläkningsfrekvensen vid akut okomplicerad rinosinuit är mycket hög.
  • Besvären är ofta långvariga, 2-3 veckor, oavsett om antibiotika ges eller inte.
  • Egenvård med symtomatisk behandling rekommenderas.
  • Allvarliga komplikationer är ovanliga.
  • Barn med okomplicerad sinuit har inte nytta av antibiotikabehandling.

Egenvård

  • Smärtstillande
  • Avsvällande näsdroppar eller spray 
  • Nasal steroid, framförallt vid samtidig allergisk rinit, receptfritt
  • Nässköljning med koksaltlösning (0,5 l ljummet vatten + 1 tesked salt) 
  • Högläge

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Förekomst av flera symtom och kliniska fynd stärker sannolikheten för bakteriell rinosinuit och antibiotika kan ha effekt.

Penicillin V är förstahandsvalet.

Vid terapisvikt:

  • ompröva diagnosen
  • överväg bedömning av ÖNH-läkare.

Uppföljning

Vid recidiverande sinuit eller symtom >12 veckor bör utredningen inrikta sig på bakomliggande etiologi eller associerad sjukdom, såsom allergi, näspolypos, ciliedysfunktion eller hyperreaktivitet.

Komplikationer

  • Komplikationer till akut sinuit är sällsynta.
  • Hjärnabscess och meningit är allvarliga men ovanliga komplikationer vid frontalsinuit.
  • Etmoidit med orbitalt flegmone ses framförallt hos barn.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:

2020-01-13

Regionalt innehåll

Godkänt:

2021-03-17

Hitta på sidan