Krampanfall, akut
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
KSH97-P, 2015, förslag:
- R56- Feberkramper och icke specificerade kramper
ICD-10-SE, 2023, förslag:
- R56.8X Krampanfall, ospecificerade
Omfattning av kunskapsstödet
Rekommendationen gäller handläggning av akut krampanfall av oklar orsak hos barn och vuxna, i de fall krampanfallet inträffar på vårdmottagning i primärvården. För utredning av krampanfall hänvisas till misstänkt orsak.
Om hälsotillståndet
Orsaker
Exempel på orsaker till krampanfall:
- känd eller nydebuterad epilepsi
- stroke
- meningit
- hjärntumör
- intoxikation
- alkoholabstinens
- hypoglykemi
- konvulsiv synkope
- feber, hos barn.
Utredning
Anamnes
- Duration, tidigare anfall.
- Anfallstyp – generaliserat eller fokalt, medvetandepåverkan.
- Förekomst av urin- eller fecesavgång.
- Känd eller misstänkt bakomliggande orsak – läkemedel, pågående infektion, sömnbrist.
Handläggning vid utredning
Stabilisera patienten enligt ABCDE, initialt omhändertagande:
- A – fria luftvägarna, lägg i sidoläge (aspirationsrisk).
- B – kontrollera andning och syresaturation, överväg syrgas.
- C – kontrollera puls och blodtryck.
- D – kontrollera P-glukos och CRP.
- E – kontrollera temp och möjliga kroppsliga skador orsakade av krampen.
Behandling
Handläggning vid behandling
- Larma ambulans vid pågående anfall.
- Följ vitalparametrar – andningsfrekvens, puls, blodtryck (viktigt med ventilationsberedskap).
- Ge bensodiazepin för att häva krampanfallet.
- Sätt grov nål.
- Ge annan behandling vid behov utifrån patientens symtom.
- Utvärdera behandlingen regelbundet.
Bensodiazepin
Ge bensodiazepin vid kramp som pågår mer än några minuter. Upprepa efter 10 minuter vid behov.
Annan behandling
- Vid hypoxi – ge syrgas.
- Vid hypotoni – ge vätska, 500–1000 ml Ringer-Acetat intravenöst.
- Vid hypoglykemi – ge glukos enligt separat rekommendation om hypoglykemi.
- Vid feber – ge febernedsättande.
Handläggning av patient som inte behöver skickas in akut
I enstaka fall kan man överväga att inte skicka patienten till specialiserad vård, bland annat vid följande situationer:
- Patient med känd epilepsi – ta kontakt med behandlande läkare för diskussion om fortsatt handläggning.
- Barn med feberkramp utan tecken på allvarlig infektion – ingen ytterligare åtgärd krävs.
Om innehållet
Senast uppdaterad