Hypokalemi
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Lindrig hypokalemi utreds och behandlas initialt i primärvården.
Specialistsjukvård
Remiss till medicinkliniken, respektive mottagning:
Flera av de möjliga bakomliggande orsakerna kräver vidare utredning och behandling inom den specialistvården.
Remiss till akutkliniken:
- Hypokalemi med kalium mindre än 2,5 akut påkommen eller tydliga symtom remitteras akut för utredning och behandling.
Om hälsotillståndet
Definition
- Lindrig hypokalemi – kalium 3,1–3,4 mmol/L
- Måttlig hypokalemi – kalium 2,6–3,0 mmol/L
- Svår hypokalemi – kalium ≤ 2,5 mmol/L
Förekomst
Hypokalemi är en av de vanligaste elektrolytrubbningarna och förekommer hos > 20 % av alla patienter som vårdas på sjukhus och hos 10–42 % av patienter som behandlas med diuretika.
Orsaker
Hypokalemi kan uppstå på grund av förlust (extrarenala eller renala), förflyttning från blodbana in i celler eller otillräckligt intag. Diuretika och gastrointestinala förluster är de vanligaste bakomliggande orsakerna.
Extrarenala förluster
- diarrér (laxantia, celiaki, ventrikelsond, kort tarm, cytostatika, endokrint aktiv tumör)
- upprepade kräkningar
- kroniskt alkoholmissbruk
- svettning eller förlust vid brännskada.
Renala förluster
- diuretika
- njur- eller urologisk sjukdom
- primär eller sekundär aldosteronism
- hyperkortisolism (Cushings sjukdom)
- pseudoaldosteronism (lakrits)
- kronisk limsniffning (toluenintoxikation).
Förflyttning från blodbana till cell
- läkemedel (insulin, beta-2-stimulerare, vissa psykofarmaka, calciumantagonist, steroid)
- hypomagnesiemi
- tyreotoxikos
- xantiner (i kaffe, te)
- efter fysisk träning
- droger (amfetamin, kokain, syntetiska cannabinoider)
- hypotermi
- alkalos (eller snabb korrigering av acidos) eller metabol överbelastning efter svält
- ärftliga jonkanalssjukdomar.
Lågt intag
Ovanligt, endast vid uttalad svält.
Utredning
Symtom
Symtom på lindrig hypokalemi
- Ospecifika eller inga symtom
- Ökad risk för hjärtarytmier hos patient med hjärtsjukdom eller digitalis
Symtom på måttlig hypokalemi
- generell svaghet, trötthet, apati, muskelvärk
- stor arytmirisk
- Illamående och gastrointestinala besvär (förstoppning, subileus/ileus).
Symtom på svår hypokalemi
- uttalad muskelsvaghet, muskelnekros, tilltagande paralys
- livshotande arytmier och andningssvårigheter.
Anamnes
- kartläggning av kost- och avföringsvanor
- läkemedel inklusive kosttillskott och naturläkemedel
- övriga symtom och orsaker.
Status
- allmäntillstånd – dehydrering, cushingoid eller tyreotoxisk bild
- blodtryck
- hjärta – arytmi
- EKG – arytmi, minskad amplitud, breddökad eller inverterad T-våg, U-våg, ST-sänkning.
Handläggning vid utredning
- Vid måttlig till svår hypokalemi eller lindrig hypokalemi med EKG-förändringar rekommenderas akut bedömning via specialiserad vård.
- Vid högt blodtryck och samtidig hypokalemi bör aldosteronism samt hyperkortisolism övervägas.
Provtagningar
Kontrollera nytt kalium, njurfunktion samt prover för utredning av bakomliggande orsaker utifrån anamnes och status. Ta helst prover utan stas, för att undvika hemolys.
Behandling
Handläggning vid behandling
- Identifiera och behandla orsaken om möjligt, för att förhindra och förebygga ytterligare hypokalemi.
- Se över patientens läkemedel.
- Byt från icke-kaliumsparande till kaliumsparande diuretika eller till diuretika med tillsatt kalium.
- Intag av kaliumrik föda (som banan) kan förebygga hypokalemi, men räcker inte för att ersätta stora underskott.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
- Kalium kan ges peroralt som kaliumklorid eller kaliumcitrat. Risk för hyperkalemi bör beaktas.
- Magnesium rekommenderas frikostigt, främst vid orsak som diarré, diuretika eller alkoholmissbruk.
Uppföljning
- Följ kalium tills värdet normaliserats.
- Hos patient med kvarstående kaliumsubstitution bör kalium kontrolleras regelbundet.
Om innehållet
Regionalt innehåll
Godkänt:
2020-12-21
Senast uppdaterad