vardgivare-ostergotland

Region Östergötland

För vårdgivare

Hepatit C

Nationellt kliniskt kunskapsstöd

KSH97-P, 2015, förslag:

  • B19-P Virushepatit UNS

ICD-10-SE, 2023, förslag:

  • B17.1 Akut hepatit C
  • B18.2 Kronisk (virus)hepatit C

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Tillägg Östergötland

Primärvård

  • Vid positivt provsvar remiss till infektionskliniken.
  • Vid allmänpåverkan, INR förhöjt (viktigast markör), leversvikt akut remiss till akuten.
  • Smittskyddsanmälan skrivs av läkare som erhåller positivt provsvar.

Specialistsjukvård

Behandling och uppföljning av Hepatit C. Behandlande specialistläkare är ansvarig för att smittspårning. Region Östergötland har centraliserat smittspårningen av hepatit C. Vuxna remitteras till Infektionskliniken, barn i östra länsdelen remitteras till Barn- och ungdomskliniken, ViN och barn i centrala och västra länsdelarna till Infektionskliniken US.

Om hälsotillståndet

Hepatit C (HCV) är en virussjukdom som oftast är asymtomatisk i akutfasen men där cirka 75 % blir kroniska bärare  med förhöjd risk att utveckla leversvikt, levercirros (skrumplever), levercancer och leverrelaterad död.

Hepatit C upptäcks vanligtvis vid utredning av leverpåverkan eller vid provtagning av riskgrupper. World Health Organisations (WHO) har fastställt mål att till år 2030 eliminera hepatit B och C som allvarligt hot mot folkhälsan. Med eliminering avses 90 % reduktion av nya infektioner och 65 % reduktion av död orsakad av hepatit B och C till år 2030, jämfört med år 2015. Sverige har antagit detta elimineringsmål. Primärvårdens uppgift är att testa mer och remittera alla med positivt HCV-RNA /HCV-ag för hepatit C-behandling.

Förekomst

Prevalensen i Sverige är cirka 20 000–35 000 kroniskt smittade personer. Av alla som infekteras utvecklar 75 % en kronisk infektion.

Orsaker

Hepatit C överförs via blodet och den vanligaste smittvägen i Sverige är i samband med injektion av droger.

Sedan 1991 testas allt blod i Sverige för hepatit C och därför är risken att smittas genom blodtransfusion minimal.

Hepatit C orsakas av virus och smittvägarna är följande:

  • Intravenös injektion av drog eller dopingpreparat.
  • Blodtransfusion före 1992 i Sverige och övriga Västeuropa, Nordamerika, Japan, Nya Zeeland, Australien. För övriga länder oavsett tidpunkt.
  • Tatuering och piercing under förhållanden som inte är sterila.
  • Sexuell kontakt – mycket ovanligt (under 1 %) men förekommer hos män som har sex med män, personer som säljer sex mot ersättning och sexpartners till personer med HCV-infektion.
  • Mor till barn (under 5 % vertikal smitta, smittöverföring via bröstmjölk är osannolik, barnet kan ammas).
  • Stickskada av kanyl med smittat blod.
  • Invandring från länder där hepatit C är vanlig (högst prevalens i Östeuropa och Mellanöstern, Afrika, Asien).

Inkubationstiden är 1–3 månader.

Utredning

Symtom

Akut hepatit C

Endast 15 % av personer med akut hepatit C har en symtomgivande infektion.

Förekommande symtom är

  • illamående och nedsatt aptit
  • sällan ikterus
  • trötthet.

Kroniskt hepatit C

De flesta med kroniskt hepatit C har inga symtom. Om symtom förekommer är trötthet vanligast.

Anamnes

Identifiera riskfaktorer för blodsmitta.

Identifiera faktorer som påverkar sjukdomsförloppet negativt:

  • annan kronisk virussjukdom, till exempel hiv eller hepatit B
  • kraftig övervikt
  • annan leversjukdom, till exempel hemokromatos, primär billiär cirros eller autoimmun hepatit
  • hög ålder vid insjuknande
  • alkoholkonsumtion
  • metabolt syndrom, särskilt diabetessjukdom.

Status

Det är vanligt med normalt status, ömhet under höger arcus kan förekomma.

Vid ikterus (gulsot) ses gula ögonvitor och gul hud, urinen blir ofta mörk och avföringen ljus. Leverstigmata som spider naevi och gynekomasti kan förekomma.

Handläggning vid utredning

Erbjud provtagning för hepatit C till nedanstående grupper, oavsett aktuell besöksorsak.

All undersökning, provtagning och behandling vid hepatit C är kostnadsfri för patienten. Överväg även testning för hiv och hepatit B vid samma tillfälle.

Personer med risk för HCV-smitta genom injektioner eller missbruk som

  • någon gång injicerat droger eller dopingpreparat*
  • söker vård med alkohol eller substansrelaterad problematik (inklusive intoxikationer)
  • är eller har varit intagna inom Kriminalvården*
  • har piercat eller tatuerat sig under icke sterila förhållanden*.

Personer med risk för sexuellt överförd HCV-infektion:

  • män som har sex med män, med högriskbeteende för sexuell smitta **
  • personer som säljer sex mot ersättning*
  • sexpartners till personer med HCV-infektion.

Personer med risk för transfusionsöverförd smitta eller mor-barn smitta:

  • personer som har fått blodprodukter före 1992 i Sverige och övriga Västeuropa, Nordamerika, Japan, Nya Zeeland och Australien
  • personer som har fått blodprodukter oavsett tidpunkt i övriga länder förutom de ovan nämnda
  • barn till mödrar med HCV-infektion.

Personer med tecken på leversjukdom eller annan blodsmitta:

  • förhöjda transaminaser (ASAT, ALAT) samt personer med gulsot, leverfibros/cirros, levercancer
  • HBV-infektion eller hiv.

Övriga:

  • mödrar med barn med HCV-infektion
  • migranter från länder där HCV-infektioner är vanligt*
  • personer som önskar testa sig, utan angiven orsak.

* = dessa personer bör erbjudas provtagning för hiv och hepatit B

** = med högriskbeteende menas exempelvis mottagare av analsex utan kondom eller fisting, gruppsex och kemsex

Remittera till infektionsklinik för behandling. Ytterligare utredning görs via specialiserad vård där graden av leverskada kan fastställas. Informera och smittskyddsanmäl enligt nedan.

Gravida

MVC rekommenderas riktad screening av gravida kvinnor, vilket bör erbjudas personer i riskgrupper (se handläggning vid utredning). Gravid kvinna med hepatit C bör tas omhand i samråd mellan MVC, infektionsklinik och förlossningsklinik. Antiviral behandling mot hepatit C är för närvarande inte godkänd under graviditet, se för övrigt Infpreg.

Barn

Alla barn till mödrar med hepatit C ska redan på BB remitteras till barnläkarmottagning för provtagning vid 18 månaders ålder. Behandling med direktverkande antivirala medel är godkända för barn från tre års ålder.

Smittskydd

Hepatit C är en allmänfarlig och därmed anmälningspliktig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen.

Den som ordinerat provet är behandlande läkare fram tills ansvaret tydligt övertagits av annan läkare. Detta innebär ansvar för att göra följande:

  • Berätta för patienten om sjukdomen och förhållningsregler, till exempel om personens skyldighet att informera om blodsmitta vid sjukvårdskontakt.
  • Berätta för patienten att det finns kostnadsfri, enkel tablettbehandling med få biverkningar som kan bota infektionen. Denna är tillgänglig för alla med hepatit C, även vid pågående droganvändning om patienten bedöms kunna klara medicineringen.
  • Säkerställa att smittspårning påbörjas, antingen via egen enhet eller via remiss till särskild enhet enligt regionala rutiner. Smittspårning innebär provtagning av dem som kan ha utsatts för smitta, såsom sexualpartners, familjemedlemmar och personer som delat injektionsverktyg. Utförande är beroende av regionala förutsättningar.
  • Skriva smittskyddsanmälan i SmiNet.

Provtagningar

Laboratorieprover

Ta hepatitserologi och kontrollera leverfunktion vid misstanke om hepatit C. Vid positiv hepatit C-serologi ska även HCV-antigen eller HCV-RNA analyseras.

Diagnoskriterier

Diagnoskriterier vid akut hepatit C:

  • Diagnos fastställs genom positiv serologi (förekomst av serumantikroppar mot hepatit C-virus, anti-HCV) samt påvisande av HCV-antigen eller HCV-RNA.
  • Positivt antikroppstest utan påvisat virus i blodet (HCV-RNA) tyder på genomgången, utläkt HCV-infektion och behöver inte utredas vidare.
  • HCV-RNA kan vara påvisbart redan efter en vecka från smittotillfället. Om HCV core-antigen (HCV-Ag) har använts bör negativt testresultat analyseras med PCR för HCV-RNA eftersom antigentestet har lägre känslighet.
  • Vid nedsatt immunförsvar kan serokonversionen bli starkt fördröjd upp till mer än ett år.

Diagnoskriterier vid kronisk hepatit C:

Observera att primärvården ska remittera alla med positiv HCV-RNA eller HCV-ag utan tidsfördröjning.

  • Diagnos fastställs genom påvisande av HCV-RNA i serum i mer än sex månader.
  • Virusnivån i sig ger ingen information om risken för leverskada.
  • Förhöjt S-ALAT är vanligt men normala värden förekommer.
  • Leverproverna fluktuerar spontant utan att det behöver innebära ökad risk för leverskada.

Behandling

Handläggning vid behandling

Akut och kronisk hepatit C utreds vidare och behandlas via specialiserad vård.

Behandling är indicerad för patienter med hepatit C för att begränsa sjuklighet, risk för död och för att minska smittspridning. Pågående intravenös droganvändning är inte en kontraindikation i sig för behandling med nuvarande perorala antiviraler, till skillnad mot tidigare interferonbehandlingar

Utläkning av hepatit C sker spontant hos ungefär var fjärde patient vid akut hepatit. Utläkt infektion efter spontan läkning eller efter behandling ger ingen immunitet mot reinfektion trots att serumantikroppar ofta kvarstår hela livet. Ny smitta kan ske vid ny exponering.

Förebyggande åtgärder

Vaccination mot hepatit C saknas. Vaccination mot hepatit A och B rekommenderas till patienter med kronisk hepatit C, om de inte redan är immuna.

Huvudansvar för utförandet ligger oftast på den klinik som ansvarar för patientens hepatit C.

Till patienter med injektionsmissbruk ges kontaktuppgifter till verksamhet med sprututbyte, för att minska risken för annan blodsmitta eller reinfektion.Genomgången infektion med eller utan behandling ger ingen kvarstående immunitet mot ny smitta med hepatit C, trots att anti-HCV kvarstår livslångt. Vid misstanke om reinfektion krävs analys av HCV-RNA eller HCV core-antigen.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Kronisk hepatit C behandlas inom och eller i samarbete med den specialiserade vården (oftast infektionskliniker) enligt särskilda behandlingsriktlinjer. Dagens behandlingar med tabletter under 8–12 veckor botar mer än 95 % av patienterna. Behandlingen ger få biverkningar.

Uppföljning

Klinisk uppföljning

Patienter med pågående hepatit C ska följas på specialistklinik.

Om patienten inte kan motiveras till att komma till en infektionsklinik, överväg att erbjuda behandling på plats i samarbete med infektionsklinik, se bilaga.

För att fastställa utläkt infektion av hepatit C vid positiv anti-HCV men negativt HCV-RNA räcker det ofta med ett testtillfälle. Det gäller om patientens misstänkta smittotillfälle ligger långt tillbaka i tiden och patienten har normala levervärden.

Vid utläkning efter behandling hos patienter med levercirros kvarstår viss ökad risk för levercancer. Dessa patienter fortsätter att följas via specialistklinik och rekommenderas regelbundna ultraljud.

Komplikationer

Komplikationer

Cirka 20 % av de med kronisk hepatit C utvecklar levercirros efter 20 år. Levercirros medför ökad risk för hepatocellulär cancer och leversvikt. Risken för cancer är 4–5 % per år. Risken sjunker till cirka 1 % per år hos botade patienter.

Försäkringsmedicin och intyg

Sjukskrivning

Sjukskrivning kan vara aktuell vid akut hepatit C, men sällan vid kronisk infektion eller under behandling.

Kvalitetsuppföljning

Patienter som går på specialistklinik följs i kvalitetsregistret InfCare hepatit.

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt: 2022-09-15

Godkänt av: Nationellt programområde infektionssjukdomar

Regionalt innehåll

Godkänt: 2022-11-03

Godkänt av: Region Östergötland

Hitta på sidan