Adhd

Adhd innebär bristande uppmärksamhet och/eller överaktivitet och impulsivitet som innebär funktionsnedsättning inom minst två områden, exempelvis i hemmet och i skolan. Symtomen debuterar före tolv års ålder.

Ibland används också termen add som syftar på den form av adhd som framför allt präglas av problem med ouppmärksamhet och inte av hyperaktivitet eller impulsivitet.

Hos barn och ungdomar är förekomsten av adhd ungefär 5 %, hos vuxna 3–4 %. Det finns omkring sex gånger fler diagnostiserade pojkar än flickor, men könsskillnaden avtar med stigande ålder. Troligen finns ett stort mörkertal av flickor med adhd.

Mellan 50 och 90 % av barn med adhd har ett eller flera samtidiga tillstånd, till exempel depression, ångest, trotssyndrom, tvångs­syndrom och uppförande­störning. Även autism, intellektuell funktionsnedsättning och andra inlärningssvårigheter förekommer.

Hos vuxna finns en ökad förekomst av till exempel ångest- och depressionstillstånd, utmattningssyndrom och substansbruk. Det finns även en förhöjd risk för bipolär sjukdom och schizofreni.

Det finns en ökad risk för flera somatiska symtom och sjukdomar som

Det finns även samband med exempelvis Irritable bowel syndrome (IBS), Restless legs syndrome, epilepsi, kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi.

Bristande uppmärksamhet innebär svårigheter att upprätthålla koncentrationen och att planera, organisera och fullfölja en aktivitet. Det kan ge sken av att man är slarvig, opålitlig eller tankspridd.

Hyperaktivitet innebär att svårigheter att sitta still, hålla händer och fötter stilla eller pratar mycket. Kan i vuxen ålder ersättas av inre rastlöshet.

Impulsivitet innebär svårigheter att bromsa beteendemässiga reaktioner och impulser. Kan ge intryck av att man är otålig, inte kan vänta på sin tur och oftare än andra ger sig in i oöverlagda, ibland farliga situationer.

Mäns symtombild inrymmer ofta mer av utagerande beteende, aggressivitet och störande beteende. Kvinnor har ofta mer nedstämdhet, ångest och känslomässig labilitet.

En initial kartläggning görs för att bedöma problematiken. Vid behov av en diagnostisk utredning sker denna inom specialiserad vård. Vid symtom på adhd utan funktionsnedsättning finns inga skäl till diagnostisk utredning.

Den initiala kartläggningen består av ett öppet samtal med patienten och oftast närstående. Utredningen bör innefatta en bred kartläggning av psykiska symtom, somatisk undersökning och suicidriskbedömning.

Hos vuxna kan självskattningsformulär som ASRS användas:

Överväg följande prover:

Definieras i ICD-10 under begreppet hyperaktivitetsstörningar.

Diagnos och behandling av adhd sker inom specialiserad vård.

En multimodal behandling rekommenderas. Individualisera stöd och behandling utifrån patientens behov. Syftet är att minska symtomen, höja funktionsnivån och därigenom stärka självkänslan.

Vissa patienter kan behöva rådgivande och psykosociala insatser direkt när behov identifierats. Stödet bör anpassas efter aktuella symtom, funktion och behov och förutsätter inte diagnos.

Enbart läkare med specialistkompetens inom psykiatri, rättspsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri eller barn- och ungdomsneurologi har förskrivningsrätt av centralstmulantia. I första hand används metylfenidat. I vissa fall används atomoxetin eller guanfacin.

Patienten kan vara hjälpt av

Vuxna med obehandlad adhd har som grupp en lägre utbildningsnivå, högre grad av arbetslöshet, högre sjukskrivningstal, sämre ekonomi, fler skilsmässor/separationer och andra sociala problem än de flesta andra.

Adhd är överrepresenterat både hos ungdomar och vuxna inom beroende- och kriminalvård.