Adhd
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Initial bedömning om det finn misstanke och om remittering skall göras, d.v.s. grundläggande psykiatrisk bedömning. Basera remiss på checklista, lika i alla länsdelar. Remiss behöver följa generella remisskrav till specialistpsykiatrin och en medicinsk bedömning om varför kontakt med specialistvård och utredning behövs.
- Somatisk hälsa, basal somatisk undersökning. Eventuell provtagning/EKG beroende på om det finns någon misstanke utifrån anamnes och status vid besök på vårdcentralen.
- Alkohol- och droganamnes, PEth vid misstanke om riskbruk/ alkoholberoende. OBS! Primärvården gör ingen drogscreening.
- Patienter välfungerande utan centralstimulantia som lider samtidigt av lindrig depression, ångest eller sömnstörning.
Screeninginstrument: (Är du osäker på vilket screeninginstrument du ska välja rekommenderar vi att du genomför alla som kan vara relevanta i det enskilda fallet).
Vid misstänkt AD/HD:
Specialistvård
Psykiatri
- Ansvarar för vidare bedömning och eventuell utredning och behandling på specialistpsykiatrisk nivå samt intyg relaterat till deras grundsjukdom så länge psykiatrin har ansvar för patienten och inte har remitterats till primärvården.
- Patienter som följs inom specialistpsykiatri och utvecklar andra psykiatriska symtom som ångest, depression och sömnstörning.
- Patienter som står på centralstimulantia följs av psykiatri, inklusive EKG och blodtryckskontroll.
Beroendevård
Patienter med beroendeproblematik och misstanke om ADHD remitteras för bedömning och utredning till Beroendekliniken
Annan specialistvård
Personer med stöd enligt LSS kan bli aktuella för habiliteringen. Vuxenpsykiatrin handlägger patienter med autism och lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Vuxenhabiliteringen handlägger patienter med autism och måttlig eller svår intellektuell funktionsnedsättning
Remissrutiner
Om hälsotillståndet
Definition
Adhd innebär bristande uppmärksamhet och/eller överaktivitet och impulsivitet som innebär funktionsnedsättning inom minst två områden, exempelvis i hemmet och i skolan. Symtomen debuterar före tolv års ålder.
Ibland används också termen add som syftar på den form av adhd som framför allt präglas av problem med ouppmärksamhet och inte av hyperaktivitet eller impulsivitet.
Förekomst
Hos barn och ungdomar är förekomsten av adhd ungefär 5 %, hos vuxna 3–4 %. Det finns omkring sex gånger fler diagnostiserade pojkar än flickor, men könsskillnaden avtar med stigande ålder. Troligen finns ett stort mörkertal av flickor med adhd.
Riskfaktorer
- Hereditet (80 %).
- Exponering för alkohol eller narkotika under graviditet.
- För tidig födsel, pre- och postnatala skador eller infektioner.
- Omsorgssvikt under uppväxten.
Samsjuklighet
Mellan 50 och 90 % av barn med adhd har ett eller flera samtidiga tillstånd, till exempel depression, ångest, trotssyndrom, tvångssyndrom och uppförandestörning. Även autism, intellektuell funktionsnedsättning och andra inlärningssvårigheter förekommer.
Hos vuxna finns en ökad förekomst av till exempel ångest- och depressionstillstånd, utmattningssyndrom och substansbruk. Det finns även en förhöjd risk för bipolär sjukdom och schizofreni.
Det finns en ökad risk för flera somatiska symtom och sjukdomar som
- fetma
- sömnstörning
- astma
- migrän
- celiaki.
Det finns även samband med exempelvis irritable bowel syndrome (IBS), restless legs syndrome, epilepsi, kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi.
Utredning
Symtom
Bristande uppmärksamhet
Bristande uppmärksamhet innebär svårigheter att upprätthålla koncentrationen och att planera, organisera och fullfölja en aktivitet. Det kan ge sken av att man är slarvig, opålitlig eller tankspridd.
Hyperaktivitet
Hyperaktivitet innebär att svårigheter att sitta still, hålla händer och fötter stilla eller pratar mycket. Kan i vuxen ålder ersättas av inre rastlöshet.
Impulsivitet
Impulsivitet innebär svårigheter att bromsa beteendemässiga reaktioner och impulser. Kan ge intryck av att man är otålig, inte kan vänta på sin tur och oftare än andra ger sig in i oöverlagda, ibland farliga situationer.
Könsskillnader
Mäns symtombild inrymmer ofta mer av utagerande beteende, aggressivitet och störande beteende. Kvinnor har ofta mer nedstämdhet, ångest och känslomässig labilitet.
Anamnes
- Aktuella symtom/problem.
- Symtomdebut.
- Konsekvenser inom olika områden som förskola, skola, arbete, fritid, hem och relationer.
- Livssituation.
- Psykiska symtom.
- Somatisk hälsa.
- Ärftlighet.
- Våld och trauma.
- Eventuellt substansbruk.
Status
- Allmäntillstånd.
- Hjärta/lungor.
- Blodtryck.
- Psykiskt status.
- Eventuellt neurologiskt status.
Handläggning vid utredning
En initial kartläggning görs för att bedöma problematiken. Vid behov av en diagnostisk utredning sker denna inom specialiserad vård. Vid symtom på adhd utan funktionsnedsättning finns inga skäl till diagnostisk utredning.
Den initiala kartläggningen består av ett öppet samtal med patienten och oftast närstående. Utredningen bör innefatta en bred kartläggning av psykiska symtom, somatisk undersökning och suicidriskbedömning.
Hos vuxna kan självskattningsformulär som ASRS användas:
Provtagningar
Laboratorieprover
Överväg följande prover:
- blodstatus
- TSH
- p-glukos, fastande
- B12 och folat
- kreatinin eller cystatin C samt natrium, kalium och kalcium
- alkoholmarkörer och prover för att utesluta substansbruk.
Diagnoskriterier
Definieras i ICD-10 under begreppet hyperaktivitetsstörningar.
Differentialdiagnoser
- Autismspektrumtillstånd.
- Lindrig intellektuell funktionsnedsättning.
- Ångestsyndrom.
- Bipolär sjukdom.
- Personlighetssyndrom.
- PTSD.
- Skadligt bruk/beroende.
Behandling
Handläggning vid behandling
Diagnos och behandling av adhd sker inom specialiserad vård.
En multimodal behandling rekommenderas. Individualisera stöd och behandling utifrån patientens behov. Syftet är att minska symtomen, höja funktionsnivån och därigenom stärka självkänslan.
Vissa patienter kan behöva rådgivande och psykosociala insatser direkt när behov identifierats. Stödet bör anpassas efter aktuella symtom, funktion och behov och förutsätter inte diagnos.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Enbart läkare med specialistkompetens inom psykiatri, rättspsykiatri, barn- och ungdomspsykiatri eller barn- och ungdomsneurologi har förskrivningsrätt av centralstimulantia. I första hand används metylfenidat. I vissa fall används atomoxetin eller guanfacin.
Levnadsvanor
Patienten kan vara hjälpt av
- råd om regelbundna vanor avseende kost, sömn och fysisk aktivitet
- råd kring alkohol och övrigt substansbruk
- stressreducerande tekniker till exempel avslappning och kroppskännedom
- kompensatoriska strategier till exempel för att planera och organisera vardagsaktiviteter.
Komplikationer
Vuxna med obehandlad adhd har som grupp en lägre utbildningsnivå, högre grad av arbetslöshet, högre sjukskrivningstal, sämre ekonomi, fler skilsmässor/separationer och andra sociala problem än de flesta andra.
Adhd är överrepresenterat både hos ungdomar och vuxna inom beroende- och kriminalvård.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Om innehållet
Regionalt innehåll
Godkänt:
2022-03-09
Senast uppdaterad