vardgivare-ostergotland

Region Östergötland

För vårdgivare

Smärta, palliativ vård

Nationellt kliniskt kunskapsstöd

KSH97-P, 2015, förslag:

  • R52- Smärta och värk som ej klassificeras annorstädes

ICD-10-SE, 2023, förslag:

  • R52.2 Annan kronisk smärta eller värk
  • R52.9 Smärta eller värk, ospecificerad

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Tillägg Östergötland

Primärvård

LAH-ansluten patient sköts av LAH. Övriga patienter sköts av primärvården och hemsjukvård, vid behov i samråd med LAH/ASIH.

Om hälsotillståndet

Definition

Smärta är en ”obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse med befintlig eller möjlig vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan skada” (IASP, International Association for the Study of Pain).

Samsjuklighet

Att ha en smärta som inte går över är ofta förknippat med negativa känslor som rädsla, skam och ilska. Dessa patienter visar ofta tecken på nedstämdhet och ångest, vilket i sin tur påverkar smärtan negativt.

Smärta är energikrävande. Vid begränsad mängd av livsenergi bör denna användas till det som ökar välbefinnandet snarare än till onödigt lidande.

Fysiskt

Psykiskt

Socialt

Existentiellt

Inskränkt rörlighet

Oro

Isolering

Meningslöshet

Fysiskt lidande

Ångest

Smärta tar tid

Övergivenhet

Dålig sömn

Nedstämdhet

Närståendes oro och vanmakt

Dödsångest

Förekomst

Smärta är vanlig i livets slutskede och förekommer hos majoriteten av patienter med långt framskriden sjukdom.

Orsaker

Smärtan ska betraktas utifrån fysiska orsaker, men även psykiska, sociala och existentiella faktorer bör vägas in. Begreppet ”total pain” är ett grundläggande begrepp inom den palliativa vården och betyder att smärtan ses ur ett helhetsperspektiv.

Utredning

Anamnes

  • Debut och förlopp – låt patienten berätta sin historia.
  • Orsak – vad patienten tror smärtan beror på.
  • Smärtlokalisation och beskrivning – var och hur den känns. Använd gärna smärtteckning, som kan påvisa om det utvecklats smärtspridning.
  • Intensitet – NRS- eller VAS-skala kan hjälpa.
  • Lindrande och förvärrande faktorer – som kyla, dålig sömn, aktivitet, stress.
  • Behandling – vad som har provats och vilken effekt.

Smärtskattning

Det finns flera skattningsinstrument, som möjliggör för patient och personal att tala samma språk över tid. Dessa kan användas som komplement till smärtanalysen och för att bedöma effekt av insatt behandling:

  • VAS - Visuell Analog Skala mäter smärtintensitet utifrån en 100 mm lång linjal
  • NRS - Numeric Rating Scale mäter smärtintensitet från 0 till 10
  • Abbey pain scale är ett alternativ för kognitivt sviktande eller den som inte förmår verbalisera sitt mående.

Status

  • Allmänt somatiskt status
  • Lokalstatus utifrån symtom – skelett, muskler, hud (sår)
  • Neurologiskt status – ökad smärtkänslighet, bedömning av sensorik, motorik, koordination, reflexer
  • Psykiskt status

Handläggning vid utredning

  • Smärtanalys genom sammanvägd bedömning av anamnes, symtom, status och psykosociala faktorer ger vägledning för att kategorisera smärtan.
  • Även om blandformer är vanligt förekommande, kan smärtanalysen underlätta att hitta lämpligt behandlingsfokus.
  • Smärtanalysen signalerar också att smärtan tas på allvar, vilket bidrar till en god terapeutisk allians med patienten.

Behandling

Handläggning vid behandling

I livets slutskede medför döendet i sig ökad trötthet och en successiv nedkoppling av de kroppsliga funktionerna. Symtomlindring bör vara fullgod och utvärderas med täta intervall. Avvägning får ske mellan nytta av vissa preparat och risk för ogynnsamma effekter av desamma. All smärtbehandling bör göras i samråd med patienten och närstående.

  • Smärta påverkar allmäntillståndet, och bör lindras även om det inte går att nå fram till total smärtfrihet.
  • Behandlingen skiljer sig åt beroende på form av smärta och ofta får man pröva sig fram.
  • Reducerad fysisk smärta dämpar ofta även ångest.
  • Smärta hos patienter i palliativt sjukdomsskede kan oftast behandlas av personal med grundläggande kunskap i palliativ vård.

Behandlingsmål

Smärtbehandling bör vara:

  • kausal, och inte bara symtomatisk (till exempel sårinfektion eller fraktur)
  • integrerad, bedöm fysiska, psykiska, sociala och existentiella faktorer
  • individualiserad, behandla personen du har framför dig
  • så okomplicerad som möjligt, krångla inte till det.

Målsättning: Först en smärtfri natt för vila. Sedan smärtfrihet i vila även dagtid, och slutligen även vid förflyttningar.

Strategier

Informera patient och närstående om behandlingsupplägg och åtgärder vid eventuell behandlingssvikt. Det kan motverka ångest vid bristande symtomlindring i slutskedet.

Utvärdera fortlöpande smärtsituationen med hjälp av skattningsinstrument.

Förse patienten med en regim omedelbart tillgänglig för adekvat hantering av smärtgenombrott. Eftersträva peroral behandling så länge som möjligt.

Förebyggande åtgärder

Fysioterapi med rörelseövningar och lägesförändringar samt specialmadrass motverkar smärtsamma trycksår och kontrakturer.

Behandlingsval

Läkemedelsbehandling

Nociceptiv smärta

Kontinuerlig smärta

Läkemedel att överväga

Nociceptiv och visceral

Morfin, NSAID, paracetamol

Vid illamående/kräkning

Parenteralt morfin, transdermalt fentany

Vid nedsatt njurfunktion

Oxykodon, transdermalt fentanyl

Intermittent smärta

Läkemedel att överväga

Visceral

Buscopan, NSAID och kortikosteroid

Nociceptiv med kramper

Låg dos bensodiazepin

Aktivitetsutlöst skelettsmärta

Paracetamol, NSAID, kortikosteroid

Observera vid palliativ smärta att:

  • Opioidbehandling med morfin är förstahandsval utom vid njursvikt (oxikodon, fentanyl).
  • NSAID i högre grad begränsas av dosberoende biverkningar vid palliativ vård.
  • Paracetamol kan ha tilläggseffekt på smärta upp till morfinekvivalent 40-60 mg/dygn.
  • Kortikosteroider är bra mot svullnadssmärta, men kräver övervägande av protonpumpshämmare som ulcusprofylax.
  • Spasmolytika som hyoscinbutylbromid (Buscopan) är alternativ vid obstruktion av gallvägar, njurvägar eller tarm.

Observera vid opioidbehandling:

  • Patienten bör ha tillgång till adekvat extrados av opioid som är 1/6 av dygnsdosen peroralt, halvera den mängden om det ges parenteralt. Vid otillräcklig smärtlindring, dosöka med 30-50 % åt gången, mindre ökning ju högre dygnsdos. Ett alternativ är att minska dosintervallen.
  • Förstoppning är en närmast ofrånkomlig biverkan av opioider och kvarstår under hela behandlingstiden. Påbörja därför laxantiabehandling redan vid insättning av opioid.
  • Andningsdepression kan ses i vid insättandet av opioid men risk för andningspåverkan är liten vid längre behandling.
Neuropatisk smärta

Följande läkemedel kan övervägas som underhållsbehandling:

  • pentiner (gabapentin och pregabalin) i försiktig upptrappning
  • eventuellt tillägg tricykliska preparat (amitriptylin) i låg dos till kvällen
  • kortikosteroider kan ha effekt på tumörinväxt och inflammatorisk svullnad i nervbanor
Behandling via specialiserad palliativ vård

Exempel på behandling är:

  • tilläggsbehandling med metadon, ketamin och bisfosfonater eller farmakologisk behandling vid ileus
  • spinal och neurolytisk behandling
  • kirurgiska ingrepp kan övervägas under hela den palliativa fasen men nyttan av det tänkta ingreppet måste hela tiden vägas mot riskerna och trolig överlevnadstid.

Uppföljning

  • Utför regelbunden och dokumenterad smärtskattning enligt VAS, NRS eller Abbey pain scale.
  • Följ snabbt upp insatt behandling avseende förväntad effekt och eventuella biverkningar.

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt: 2019-11-27

Godkänt av: Nationellt programområde äldres hälsa

Regionalt innehåll

Godkänt: 2022-01-20

Godkänt av: Region Östergötland

Hitta på sidan