Traumatiska knäskador
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Primärvård
Vid första telefonkontakt:
- Hänvisa till akutmottagning vid hög sannolikhet för sådan skada som enligt samverkansdokument ändå skulle föranleda remiss till akutmottagning.
- Patienter med motions och idrottsrelaterade problem kan direkt kontakta Motionsoch idrottsskadeenheten (Linköping, Norrköping).
- Hänvisa till fysioterapeut för bedömning vid mindre allvarliga symtom eller i subakut fas när inte sjukskrivning eller ytterligare smärtlindring behövs.
- Läkarkontakt på vårdcentralen när sjukskrivning eller ytterligare smärtlindring behövs där ortopedkontakt ännu inte är påbörjat, och vid oklara fall. Komplicerade fall med utebliven effekt av behandling.
Specialistsjukvård
Alla MRT-remisser utfärdas via specialistklinik.
Lämpliga fall för remiss till ortopedklinik:
- Meniskskada hos yngre utan artros med typiska kliniska symtom.
- Äkta låsningar beroende på fri kropp eller meniskskada.
- Hemartros efter knädistorsion.
- Känd främre korsbandsskada med instabilitetsbesvär trots anpassning av aktivitet och fysioterapeutisk behandling under 3-6 månader.
- Knäsmärta kombinerat med recidiverande patellaluxationer.
- Övriga knäsmärtor hanteras i samråd med sjukgymnast/fysioterapeut i primärvården eller privat vårdgivare.
- Fortsatta besvär med frekventa subluxationer eller >3 luxationer och önskemål om operation.
- Recidiverande patellaluxationer trots fysioterapeutisk behandling under 3-6 månader
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation berör akuta mjukdels- och broskskador i knäleden. För degenerativ meniskskada i knäled se separat rekommendation.
Om hälsotillståndet
Vanligt förekommande traumatiska mjukdelsskador i knäled är
- medial kollateralligamentskada
- främre korsbandsskada
- bakre korsbandsskada
- lateral kollateralligamentskada
- meniskruptur
- patellaluxation.
Förekomst
Skadorna kan förekomma i alla åldersgrupper men yngre idrottande personer är överrepresenterade. Risken för främre korsbandsskador är större hos kvinnor. Korsbandsskada är ofta förenad med meniskskada.
Mediala kollateralligamentskador är avsevärt vanligare än laterala.
Orsaker
Vanliga orsaker till mjukdelsskador i knäet kan vara en vridning, översträckning eller yttre våld i samband med idrottsaktiviteter som fotboll, handboll och innebandy.
Fall i samband med idrottsutövning, arbetsplatsolyckor eller trafikolyckor ger ofta skador på flera knästrukturer och associeras oftare med hemartros.
Riskfaktorer
- Kvinnligt kön.
- Tidigare skador.
- Felställning.
- Ökad ledrörlighet.
- Nedsatt muskelstyrka.
Utredning
Anamnes
- Händelseförlopp och tidpunkt.
- Skadans uppkomst och typ av våld.
- Tidigare skador eller ingrepp i knäleden.
- Utveckling av smärta, svullnad.
- Belastningssvårigheter.
- Upplevd instabilitet, låsningar eller upphakningar.
Status
Undersök båda knän. Genomför riktat status med relaterade tester utifrån anamnes och symtom. Uteslut allvarlig skada genom att kontrollera pulsar, motorik och sensibilitet. Observera att manuella stabilitetstester kan vara svåra att utföra i det akuta skedet på grund av svullnad och smärta.
Typiska statusfynd är
- varusställning eller valgusställning
- avvikande belastningsmönster, hälta
- svullnad
- inskränkt rörelseförmåga till exempel aktiv och passiv flexion och extension
- palpationsömhet över ledspringa, kapsel, mediala respektive laterala kollateralligament samt patella
- stabilitetstester positiva
- menisktester positiva.
Handläggning vid utredning
Skadans typ, lokalisation och svårighetsgrad fastställs genom en sammanvägd bedömning av anamnes, status och eventuellt bilddiagnostik. Svullnad som uppstått inom en timme tyder på hematros. Vid misstanke om hydrops, hemartros eller skelettskada bör patienten röntgas akut. Risken är stor att det föreligger en allvarlig skada.
Patienten ska bedömas akut inom specialiserad vård vid
- felställning
- misstänkt skelettskada
- grav instabilitet
- låst knäled
- uttalad sträckdefekt
- hemartros eller uttalad ledsvullnad.
Undersökningar
Bilddiagnostik
Slätröntgen används i de fall röntgen är indicerat. Vid misstanke om patellaluxation komplettera med patellaprojektion.
MR eller CT används i andra hand och utförs inom specialiserad vård.
Differentialdiagnoser
- Degenerativ meniskskada.
- Osteokondrit.
- Kondral fraktur.
Behandling
Handläggning vid behandling
Val av behandling beror på skadans art. Kombinationsskador kräver ofta kirurgisk åtgärd och styrs av patientens krav på knäfunktion och aktivitet.
Fysioterapi bör alltid initieras snarast. De flesta skador kan behandlas konservativt med fysioterapi.
Korsbandsrekonstruktion är aktuell vid främre korsbandskada med fortsatt symtomgivande instabilitet efter 3–6 månaders rehabilitering.
Behandlingsval
Fysioterapi
Fysioterapi vid traumatisk knäskada innefattar individuellt anpassad, successivt stegrad, regelbunden träning i minst tre månader. Målsättningen är att minska svullnad, återfå full rörlighet, quadricepskontroll och gång utan hälta.
Fysioterapi syftar också till att etablera en träningsvana samt att återfå en bilateral, jämn muskelstyrka och rörlighet samt en god balans.
Läkemedelsbehandling
- Paracetamol.
- COX-hämmare.
Kirurgisk behandling
Allvarlighetsgrad och typ av skada styr val av kirurgisk behandling.
| Typ av skada | Ingrepp |
|---|---|
| Ligament- och korsbandsskada | Rekonstruktion eller artroskopi |
| Meniskruptur | Partiell meniskresektion eller suturering via artroskopi |
| Recidiverande patellaluxation | Stabiliserande kirurgi |
Uppföljning
Kontinuerlig uppföljning av behandlingsresultat via fysioterapeut.
Vid kvarstående symtom två veckor efter skada ska även en lindrig traumatisk knäskada utan akut svullnad följas upp med förnyat status.
Försäkringsmedicin och intyg
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Om innehållet
Regionalt innehåll
Godkänt:
2022-03-07
Senast uppdaterad