Sköldkörtelrubbning hos barn
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Tillägg Östergötland
Primärvård
Initial bedömning och vidare remittering.
Specialistsjukvård
Fortsatt utredning och behandling.
Omfattning av kunskapsstödet
Rekommendationen ger vägledning vid utredning av såväl hypo- som hypertyreos hos barn.
Om hälsotillståndet
Förekomst
Både hypo- och hypertyreos kan förekomma hos barn i alla åldrar men ses oftast hos flickor i tonåren. Hypotyreos är vanligast och 1 av 3 000 nyfödda screenas med kongenital hypotyreos. Barn med Downs och Turners syndrom har högre risk för sjukdom. Hypertyreos är ovanligare med en incidens på 1/100 000 barn.
Orsaker
Primär hypotyreos
- Kongenital hypotyreos – upptäcks via neonatal screening (förhöjt TSH)
- Autoimmun hypotyreos – vanligaste förvärvade formen
- Jodbristorsakad hypotyreos – förekommer inte i Sverige idag men på andra håll i världen
- Iatrogen hypotyreos – orsakad av strålning mot tyreoidea, radiojodbehandling eller tyreoidektomi
- Läkemedelsorsakad hypotyreos – exempelvis antiepileptika, litium
- Post-tyreoidit
Sekundär hypotyreos
- Central medfödd hypotyreos – sällsynt, orsakas av hypofysär svikt (lågt TSH och fritt T4, upptäcks därför inte vid den neonatala screeningen av TSH)
- Hypofystumör, hjärnkirurgi, strålning
Hypertyreos
- Graves sjukdom
- Toxiskt solitärt adenom
- Toxisk knölstruma
- Familjär icke autoimmun tyreotoxikos
- McCune-Albright syndrom
- Toxisk tyreoidit
- Exogent tillfört tyreoidahormon
Utredning
Symtom
Vid hypotyreos
- Ofta inga symtom initialt
- Senare dålig längdtillväxt och lätt viktökning
- Försenad pubertet
- Ovanligare symtom är trötthet, frusenhet, förstoppning, torr hud, bradykardi och håravfall (kan bli tydligt först efter substitution)
Vid hypertyreos
- Viktnedgång
- Takykardi
- Trötthet
- Muskelsvaghet
- Psykisk labilitet
- Endokrin oftalmopati (ovanligt hos barn)
Anamnes
- Debut och duration
- Andra sjukdomar eller syndrom
- Hereditet
Status
- Allmäntillstånd, längd, vikt
- Hjärta, puls
- Tyreoidea
Handläggning vid utredning
Provtagning rekommenderas vid misstanke, då symtom hos barn ofta är diffusa och ospecifika.
Provtagningar
Laboratorieprover
- Vid utredning – ta TSH, överväg fritt T4.
- Vid avvikande svar – ta om TSH, fritt T4 och komplettera med antikroppar mot tyreoperoxidas (anti-TPO) och mot TSH-receptorn (TRAK).
- Vid fortsatt avvikande svar – agera utifrån provsvar nedan.
- Vid åldersanpassat TSH inom normalområdet behövs ingen vidare utredning.
Lågt TSH
- Normalt eller förhöjt fritt T4 – konsultera barnläkare omgående för vidare handläggning.
Lätt förhöjt TSH (< 10)
- Lågt fritt T4 (eller inom lägre normalområdet) – konsultera barnläkare för vidare handläggning.
- Normalt fritt T4 utan TPO-antikroppar – ta nya prover efter 6 månader (TSH, fritt T4, anti-TPO). Om normaliserade värden behövs inga fler kontroller, konsultera barnläkare om fortsatt avvikande värden.
- Normalt fritt T4 och positiva TPO-antikroppar – ökad risk att utveckla hypotyreos närmaste åren föreligger, konsultera barnläkare för vidare handläggning.
- Förhöjt fritt T4 – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning (kan orsakas av hypofystumör, extremt sällsynt).
Förhöjt TSH (> 10)
- Oavsett övriga prover – konsultera omgående barnläkare för vidare handläggning.
Behandling
Handläggning vid behandling
Barn behandlas inom specialiserad vård.
Komplikationer
- Myxödemkoma – sällsynt men livshotande tillstånd
- Ökad risk för hjärt-kärl-sjukdom
- Ökad risk för läkemedelsinteraktion
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Om innehållet
Regionalt innehåll
Godkänt:
2021-03-17
Senast uppdaterad