Influensa

Incidensen av influensa i Sverige varierar årligen och är vanligen runt 5–10 %. Epidemier sker under vinterhalvåret. Influensa är en av de vanligaste direkta och indirekta dödsorsakerna i Sverige. Dödligheten är svår att beräkna men ökar med åldern och majoriteten av de som dör är över 65 år.

Det finns två virus som orsakar typiska influensasymtom: influensa A och B. Dessa bär varierande ytantigen vilka immunförsvaret reagerar på och influensavaccinet riktas mot. Influensa A har många olika subtyper av ytantigenerna (H och N), exempelvis A(H1N1) och A(H3N2). Influensa B har endast två linjetyper benämnda B/Victoria och B/Yamagata.

Viruset finns främst i svalg och övre luftvägar och sprids som aerosol, dropp- eller kontaktsmitta. Torr och kall luft underlättar spridningen. Smittsamheten är störst från dagen före symtomdebut och under feberperioden. Inkubationstiden är kort, 1–3 dygn.

Vuxna och barn över 6 månader med något av följande tillstånd tillhör en riskgrupp och har en ökad risk att drabbas av allvarlig sjukdom vid influensa:

Till symtomen hör plötslig debut av:

Notera särskilt följande:

Notera särskilt följande:

Influensa i primärvård är framför allt en klinisk diagnos där aktuell epidemiologi starkt bidrar. Diagnostik med PCR från luftvägarna, oftast nasofarynx, rekommenderas när resultatet har betydelse för den kliniska handläggningen. Dessutom vid misstanke om smittspridning i slutenvård eller indexfall på särskilda boenden och vid sjukhusinläggning av patienter med influensaliknande symtom.

Några möjliga differentialdiagnoser är

Lämpliga förebyggande åtgärder är

Ge råd om

Patienter med svår influensa eller risk att utveckla svår influensa bör erbjudas antiviral behandling eller profylax oberoende av vaccinationsstatus. Ju tidigare behandlingen ges desto bättre effekt. Om ett barn bedöms vara aktuellt för antiviral behandling eller profylax, konsultera barnläkare.

Tre substanser är godkända i Sverige för behandling och profylax av influensa: oseltamivir, zanamivir och baloxavir. Regionala rekommendationer bör följas.

Oseltamivir tablett kan ges till vuxna och barn från 13 år i doseringen 75 mg x 2 i 5 dagar. Doseringen av oseltamivir bör anpassas vid nedsatt njurfunktion.

Zanamivir inhalation kan ges till vuxna och barn från 5 år i doseringen 10 mg x 2 i 5 dagar.

Baloxavir tablett kan ges till vuxna och barn från 12 år som engångsdos, 40 mg x 1 till personer under 80 kg och 80 mg x 1 till personer som väger 80 kg eller mer.

Snabbt progredierande diffus viruspneumonit är ovanligt men har dålig prognos och debuterar tidigt i förloppet hos vem som helst med influensa.

Pålagring av bakteriell pneumoni är vanligt. Det debuterar ofta efter flera dagars sjukdom och kan vid influensa orsakas även av mer ovanliga luftvägsbakterier som Staphylococcus aureus och gramnegativa bakterier. Därför rekommenderas sputumodling och antibiotika med bredare spektrum.

Försvårad hjärtsvikt och akut koronart syndrom är vanliga komplikationer, främst hos patienter med hjärt-kärlsjukdom.

Hos barn förekommer sekundärt akut mediaotit och viruskrupp.

Arbetsförmågan bedöms individuellt. Vid arbete inom vård och omsorg bör smittrisken beaktas och individen bör avstå från arbete minst fem dagar från symtomdebut eller tills feberfrihet.