Clostridioides difficile
Nationellt kliniskt kunskapsstöd
KSH97-P, 2015, förslag:
- A047 Enterokolit orsakad av Clostridium difficile
ICD-10-SE, 2023, förslag:
- A04.7 Enterokolit orsakad av Clostridioides difficile
Vårdnivå, samverkan och remissrutiner
Vårdnivå och samverkan
Tillägg ÖstergötlandPrimärvård
Primär bedömning och provtagning om patienten söker på sin vårdcentral. Tas clostridium difficile diagnostik. Behandling inom primärvården om opåverkad patient.
Specialistvård
Remiss till infektionsklinik vid återkommande recidiv.
Remiss till akuten:
- Dehydrering, påverkad patient.
- Allmänpåverkad ensamboende, äldre patienter.
Om hälsotillståndet
Definition
Diarré innebär minst 3 lösa/vattentunna avföringar per dag (eller fler än normalt för individen).
Clostridioides difficile (tidigare Clostridium difficile) är en grampositiv anaerob bakterie som genom toxinproduktion kan orsaka sjukdomssymtom.
Förekomst
Cirka 2-5 % av befolkningen är bärare av bakterien utan att uppvisa sjukdom. Clostridioides difficile-infektion (CDI) är en av de vanligaste vårdrelaterade infektionerna.
Sjukdomen är vanligast för patienter över 65 år men förekommer i alla åldrar. Infektionen förekommer i något högre omfattning hos kvinnor.
Orsaker
Vid rubbningar av tarmfloran kan toxinproducerande C. difficile förökas (nysmitta eller tidigare kolonisation). Toxinen orsakar varierande grad av inflammation i slemhinnan i colon.
CDI uppkommer oftast efter antibiotikabehandling. Alla antibiotika utom tetracyklin har visat kunna medföra ökad risk i olika grad:
- cefalosporin, klindamycin, kinolon och makrolid – högst risk
- penicillin V och aminoglykosider – låg risk.
CDI utan föregående antibiotika är ovanligt. Insjuknande sker vanligen inom ett par veckor, men kan även inträffa månader senare.
Riskfaktorer
Exempel på riskfaktorer för CDI och recidiverande CDI:
- hög ålder (> 65år)
- njursvikt
- sjukhusvård
- immunsuppression
- protonpumpshämmare
- diabetes mellitus
- bukkirurgi.
Utredning
Symtom
- Frekventa diarréer – ofta gul-grön färg, ibland slem, blod är ovanligt
- Allmän sjukdomskänsla
- Feber – sällan hög
- Buksymtom – smärta, ömhet, kramper
Sjukdomsbilden varierar från lindriga självbegränsande diarréer utan allmänpåverkan till kritisk sjukdom med fulminant kolit.
Anamnes
- Avföringsfrekvens
- Antibiotikabehandling senaste månaderna, även enstaka profylaxdoser
- Riskfaktorer för CDI och recidiv
Status
- Allmäntillstånd – tecken till dehydrering, feber
- Hjärta – frekvens
- Lungor – andningsfrekvens
- Buk – ofta bara diffus ömhet, vid svår infektion peritonit
Handläggning vid utredning
- Diagnos ställs utifrån klinisk bild i kombination med positiv C. difficile diagnostik.
- Vid allmänpåverkan eller frekventa diarréer och feber rekommenderas bedömning inom specialiserad vård.
- Vid mildare förlopp rekommenderas provtagning och ställningstagande till behandling.
Provtagningar
Laboratorieprover
- Skicka avföringsprov för C. difficile diagnostik.
- Överväg blodstatus, CRP, Na, K och kreatinin.
- Prover kan ofta visa leukocytos och måttligt förhöjt CRP 50-100 mg/L.
Differentialdiagnoser
- Antibiotikaassocierad diarré av annan orsak
- Bakteriell eller viral enterit
- IBD
- Mikroskopisk kolit
- IBS
Behandling
Handläggning vid behandling
- Avsluta om möjligt annan pågående antibiotikabehandling eller byt till smalare spektrum.
- Avråd från tarmmotilitetshämmande läkemedel.
- Värdera riskfaktorer och överväg utsättning av protonpumpshämmare.
- Bedöm behov av läkemedelsbehandling.
Vid mild sjukdom kan exspektans övervägas då CDI kan läka ut spontant. Noggrann uppföljning rekommenderas.
Förebyggande åtgärder
Till patient med tidigare CDI rekommenderas restriktivitet med antibiotikabehandling mot annan infektion än CDI.
Behandlingsval
Läkemedelsbehandling
Behandla i första hand med metronidazol. Informera patienten om att höra av sig vid försämring, utebliven behandlingseffekt efter några dagar eller nya besvär efter avslutad kur.
Klinisk utläkning fastställs genom symtomanamnes. Avstå uppföljande provtagning för C. difficile eftersom provet ofta är positivt en längre tid efter avslutad behandling hos symtomfri patient.
Vid utebliven effekt eller recidiv, kontakta specialiserad vård för fortsatt handläggning.
Recidiverande CDI
Recidiv inträffar oftast första veckorna efter avslutad CDI-behandling, men ibland efter 1-2 månader. Recidiverande CDI är vanligt (cirka 25%) och efter ett första recidiv ökar risken ytterligare återfall till cirka 40-60 %.
Vid recidiverande CDI finns ytterligare behandlingsalternativ med antibiotika och även fekala mikrobiot transplantation (FMT).
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Om innehållet
Senast uppdaterad