vardgivare-ostergotland

Region Östergötland

För vårdgivare

Basalcellscancer

Nationellt kliniskt kunskapsstöd

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Tillägg Östergötland

Region Östergötland

Primärvård

Basaliom av lämplig storlek och lokalisation kan excideras i primärvården och skickas för PAD.

Vid misstanke om superficiellt basaliom kan topikal behandling ordineras, eventuellt efter bekräftelse av diagnosen via teledermatologi. 

Om det rör sig om asymtomatiska superficiella basaliom på underben och bål hos mycket sköra patienter kan exspektans väljas.

För behandlingsrekommendationer se REK-lista 

Specialiserad vård

Remiss skickas i första hand vid:

  • diagnostiska oklarheter,
  • basaliom i ansiktet
  • större infiltrerade/nodulära basaliom på kroppen
  • långvarig immunosuppression (t ex organtransplanterade terapisvikt efter given topikal behandling

Patienten ska informeras att hudläkare efter bedömning, kan komma att skicka remissen vidare till kirurgisk enhet för operation, varifrån de då får ett telefonsamtal /kallelse och tid för detta. 

Omfattning av kunskapsstödet

Om hälsotillståndet

Definition

Basalcellscancer (BCC), även kallat basaliom, är en långsamt växande malign hudtumör som kan vara lokalt destruktiv men som nästan aldrig ger upphov till metastasering. (1)

Basalcellscancer delas in i följande histopatologiska subtyper med respektive prevalens (2):

  • BCC IA: 30 %, nodulär, lågaggressiv
  • BCC IB: 20 %, superficiell, lågaggressiv
  • BCC II: 30 %, infiltrativ i dermis, mikronodulär, medelaggressiv
  • BCC III: 5 %, infiltrativ nedom dermis, morfeiform, högaggressiv
  • metatypisk BCC: 0,6 %, högaggressiv
  • oklassificerade: 13 %.

Till detta finns ett mörkertal av kliniskt diagnosticerade tumörer, som inte är biopserade. Dessa är främst av kliniskt lågaggressiv, superficiell typ (3).

Förekomst

Basalcellscancer är den vanligaste cancerformen i Sverige och drabbar cirka 50 000 personer årligen. Förekomsten ökar med åldern och är lite vanligare bland män än kvinnor. Den är mer sällsynt hos personer med mörkare hud. Livstidsrisken för ljushyade att drabbas är 30 %. (1) (4)

Orsaker

UV-ljus är den främsta orsaken till basalcellscancer. UV-strålning orsakar DNA-skador i keratinocyterna i basalcellslagret. Det leder i sin tur till störd utmognad och okontrollerad tillväxt av dessa celler. (1)

Riskfaktorer

Kända riskfaktorer för basalcellscancer:

  • hög exponering för UV-ljus
  • blivit solbränd upprepade gånger i barndomen
  • hudtyp I – alltid röd, aldrig brun
  • hudtyp II – alltid röd, lite brun
  • tidigare basalcellscancer
  • immunsuppression
  • läkemedel som orsakar fotosensitivitet
  • genomgången strålbehandling
  • arsenik (mycket sällsynt)
  • ärftlighet, exempelvis Gorlins syndrom (basalcellsnevussyndrom) (5).

Riskfaktorer för recidiv:

  • svåravgränsad tumör
  • storlek ≥ 2 cm
  • tumörlokalisation ögon, mun samt på eller i närhet av näsa eller öra
  • icke-radikalt exciderad tumör
  • tidigare tumörrecidiv
  • histopatologisk typ II–III.

Utredning

Symtom

Basalcellscancer uppträder oftast i huvud‑halsområdet och på bålen, men kan förekomma var som helst på kroppen. Förändringar på händer och fötter är mycket ovanliga.

Vanliga symtom är:

  • en rodnad eller glansig hudförändring
  • en långsamt växande upphöjd knuta
  • ett sår som inte läker, eller som läker men återkommer.

Utöver sårighet och ibland viss sveda eller klåda är andra symtom ovanliga. (1)

Anamnes

Vid anamnes bör följande efterfrågas:

  • solvanor – solresor, användning av solarium
  • arbete och fritidsaktiviteter utomhus
  • tillväxthastighet och förändringens utveckling över tid
  • aktuella symtom såsom sårighet, blödning
  • tidigare hudcancer
  • hudtyp
  • riskfaktorer.

Status

Undersökningen bör omfatta inspektion, lokal palpation och dermatoskopi av förändringen. Gör även en översiktlig inspektion av hudkostymen.

Notera följande:

  • lokalisation
  • utseende – färg, form, ulceration
  • storlek – uppmätt i millimeter
  • infiltration
  • om förändringen har tydliga eller otydliga gränser - kliniskt eller eller dermatoskopiskt.

Kliniskt utseende varierar med subtyp:

  • Nodulär basalcellscancer (IA) ses som en glansig papel eller nodulus med teleangiektasier, oftast i ansiktet och kan utveckla med tiden en central ulceration med vallartad kant.
  • Superficiell basalcellscancer (IB) ses som en tunn brunröd, fjällande plack, vanligast på kroppen och främst på bålen, ofta med multipla små krustabelagda erosioner.
  • Medelaggressiv basalcellscancer (II) kan i status likna både nodulär och superficiell typ, är vanligast i ansiktet och framträder ofta som en mer svåravgränsad förändring.
  • Högaggressiv basalcellscancer (III) ses som en blek, ärrlik, småknölig eller indragen och svåravgränsad lesion, oftast i ansiktet, med fast konsistens vid palpation, och kan variera i utseende beroende på subtyp samt senare utveckla ulcerationer, krustor och inväxt i omgivande vävnad.
  • Pigmenterade varianter är vanligare vid nodulärt och superficiellt växtsätt. Med ökad befolkning med mörkare hud blir också förekomsten av pigmenterad basalcellscancer högre.

Dermatoskopi

Vanliga dermatoskopiska fynd är:

  • förgrenade blodkärl (röda och fokuserade) eller fina, korta teleangiektasier (rosa och ofokuserade)
  • ulceration eller multipla erosioner
  • gråblå dots (mycket små punktstrukturer), globules (mellanstora runda strukturer) eller clods (större pigmenterade strukturer)
  • brungrå strukturer:
    • bruna radiella linjer kopplade till en gemensam grå bas (“leaf‑like areas”)
    • bruna radiella linjer som konvergerar till en dot, globule eller clod (“spoke‑wheel areas”)
    • grå dot eller clod inuti en större brun globule eller clod (“concentric structures”)
  • vita linjära eller strukturlösa områden ("shiny white blotches and strands") vid belysning med polariserat ljus. (1)

Observera att avvikande pigmentering avser oregelbunden eller melanomlik pigmentering som inte följer basalcellscancerns typiska dermatoskopiska mönster och därför kan väcka misstanke om annan diagnos.

Dermatoskopiska bilder på basalcellscancer och utbildning i teledermatoskopi:

Webbutbildning i teledermatoskopi – Regional cancercentrum i samverkan  

Handläggning vid utredning

Diagnos baseras på typisk klinisk och dermatoskopisk bild. Vid tveksamhet bekräftar patologisk anatomisk diagnos (PAD) diagnosen genom stansbiopsi eller excision.  

Bedöm om tumören talar för medel- eller högaggressiv subtyp, eftersom detta styr fortsatt handläggning. Involvera hudspecialist vid fynd som inger misstanke om mer aggressiv växt eller då den kliniska bilden är svårtolkad. Överväg teledermatoskopi där detta finns tillgängligt.

Bedömningen inom specialiserad vård är indicerad vid:

  • alla lesioner i ansiktet eller i andra svårhanterbara lokalisationer, såsom öron eller händer
  • förändringar som är svåravgränsade, ärrlika eller indurerande med misstanke om aggressiv subtyp
  • multipla lesioner eller lesioner med avvikande pigmentering
  • recidiv, snabb tillväxt eller uttalad ulceration
  • större eller blandade lesioner där stansbiopsi riskerar att missa en aggressiv komponent
  • misstanke om bakomliggande ärftligt syndrom, exempelvis Gorlins syndrom eller förekomst av flera basalcellscancrar hos yngre patienter.

Undersökningar

Om stansbiopsi tas bör denna vara minst tre millimeter, gärna fyra millimeter i diameter. Provet bör tas tillräckligt djupt, ned till subkutis, för att möjliggöra bedömning av tumörens hela tjocklek.

Anmälan till det nationella registret för basalcellscancer, som är kopplat till cancerregistret, görs av den patologienhet som ställer diagnosen.

Differentialdiagnoser

Vanliga differentialdiagnoser:

  • eksem
  • psoriasis
  • aktinisk keratos
  • talgkörtelhyperplasi
  • dermatofibrom
  • skivepitelcancer
  • melanom
  • intradermalt nevus
  • fibrom
  • keratoakantom
  • seborroisk keratos.

Behandling

Handläggning vid behandling

Basalcellscancer kan behandlas med kirurgisk excision, destruktiva metoder, fotodynamisk terapi (PDT) samt topikal krämbehandling med imikvimod. Val av metod baseras på tumörens lokalisation, storlek och subtyp, men även utifrån en individuell klinisk bedömning där patientens förutsättningar och behov vägs in.

Behandling är oftast botande, men vissa tumörsubtyper – särskilt infiltrativa eller skleroserande lesioner – är svårare att avgränsa och innebär en ökad risk att inte få bort hela tumören vid ett ingrepp.

Egenvård

Rekommendera patienten att minska UV-exponering genom att:

  • använda solskyddande kläder, särskild huvudbonad och solkräm med hög solskyddsfaktor, minst 50 SPF
  • undvika stark sol mitt på dagen (klockan 11–15)
  • avstå från solarium.

Patienten bör även vara uppmärksam på nya hudförändringar och söka vård vid misstanke om återfall.

Behandlingsval

Kirurgisk behandling

Excision är förstahandsbehandling för många basalcellscancrar. Vid kirurgi avlägsnas förändringen i sin helhet med minst 3 mm marginal, och preparatet skickas för PAD för att fastställa tumörens subtyp och radikalitet. (1)

I primärvård är excision endast lämplig vid små, tydligt avgränsade misstänkt lågaggressiva lesioner på lokalisationer som är okomplicerade att hantera kirurgiskt. Lesioner som faller utanför dessa kriterier bedöms inom specialiserad vård.

Läkemedelsbehandling

Efter PAD-verifiering och bedömning inom specialiserad vård kan superficiell basalcellscancer (IB) behandlas med kräm imikvimod. Behandlingen ges vanligtvis fem dagar per vecka i sex veckor. Behandlingen ger ofta uttalad lokal hudreaktion. Uppföljning ska säkerställas, med klinisk kontroll cirka 12 veckor efter avslutad kur.

Destruktiv behandling

Lågrisk‑BCC kan behandlas med destruktiva metoder såsom kryokirurgi (frysbehandling), kyrettage och elektrodesiccation. Behandlingarna genomförs främst inom hudklinik. I primärvården kan de övervägas vid klinisk säker diagnos, lämplig tumörlokalisation samt när det finns god erfarenhet av behandlingsmetoden samt rätt utrustning.

För teknik och praktiskt tillvägagångssätt vid kryokirurgi, se nationellt vårdprogram basalcellscancer, Kapitel 10:1. Bilaga 3:

Nationellt vårdprogram basalcellscancer, Regionala cancercentrum i samverkan

Övriga behandlingsalternativ

Utöver ovanstående behandlingsval förekommer även Mohs kirurgi (mikrografisk kirurgi), PDT och strålbehandling, vilka används vid särskilda indikationer inom den specialiserade vården.

Uppföljning

I de flesta fall räcker egenkontroll då recidivrisken är mycket låg efter behandling. Individuell planering för uppföljning rekommenderas framför allt för patienter med högaggressiv basalcellscancer eller svårbehandlad lokalisation.  (1)

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

1
Peris K, Fargnoli MC, Kaufmann R et al; EADO”A, EDF”B, ESTRO”C, UEMS”D and EADV”E. European consensus-based interdisciplinary guideline for diagnosis and treatment of basal cell carcinoma-update 2023. Eur J Cancer. 2023 Oct;192:113254
2
Kappelin J, Green AC, Ingvar Å, Ahnlide I, Nielsen K. Incidence and trends of basal cell carcinoma in Sweden: a population-based registry study. Br J Dermatol. 2022 Jun;186(6):963-969
3
Backman E, Oxelblom M, Gillstedt M, Dahlén Gyllencreutz J, Paoli J. Basal cell carcinoma: Epidemiological impact of clinical versus histopathological diagnosis. J Eur Acad Dermatol Venereol. 2023 Mar;37(3):521-527
4
Socialstyrelsen. Registret över basalcellscancer
5
Marzuka AG, Book SE. Basal cell carcinoma: pathogenesis, epidemiology, clinical features, diagnosis, histopathology, and management. Yale J Biol Med. 2015 Jun 1;88(2):167-79

Om innehållet

Nationellt innehåll

Godkänt:

2026-01-02

Regionalt innehåll

Godkänt:

2021-03-17

Godkänt av:

Region Östergötland

Senast uppdaterad

Hitta på sidan