Aktinisk keratos

Remissindikationer:

• vid diagnostiska tveksamheter
• om topikal behandling inte är lämplig
• vid immunsuppressiv behandling, särskilt efter transplantation.

Aktinisk keratos är en kronisk solskada i huden begränsad till epidermis. Det är vanligtvis ofarligt och läker spontant i cirka 20 % av fallen. (1) (2)

Aktiniska keratoser är mycket vanliga, den exakta förekomsten i Sverige är okänd. Förekomsten ökar med åldern. Vanligast hos män och utomhusarbetande.

• Risken ökar med längre tids UV-exponering såsom vid arbete eller fritidsintressen utomhus samt boende i soligare länder.
• Risken ökar vid immunsuppressiv behandling, särskilt efter transplantation.
• Risken ökar vid ljus hudtyp samt stigande ålder.

• Oftast asymtomatiskt, men ömhet och klåda kan förekomma.

• Riskfaktorer.
• Lesionen/lesionernas duration, tillväxthastighet och eventuella symtom.
• Tidigare hudcancer.

• Lokalisation: ses ofta i kroniskt solbelyst hud såsom ansikte, kal hjässa, öron, handryggar eller övre delen av bröstet.
• Utbredning: enstaka, separat sittande lesioner eller multipla i samma hudområde. Hos patienter med solskada kan ett stort antal aktiniska keratoser uppstå i samma område.
• Utseende: rodnad, lätt fjällande och ofta relativt välavgränsad.
• Yta: skrovlig, ibland med hyperkeratos och bildning av hudhorn.
• Storlek: vanligen mindre än 1 cm, men kan variera från några mm till några cm.
• Fynd vid dermatoskopi enligt nedan.

Stansbiopsi bör övervägas vid:

Undersökning av solexponerad hudkostym.

Dermatoskopi kan påvisa:

Vid påtaglig hyperkeratos som försvårar dermatoskopi kan karbamidinnehållande mjukgörande kräm med fördel appliceras under några dagar innan i avfjällande syfte.

Diagnosen ställs i de flesta fall utifrån klinisk bild, ibland med hjälp av dermatoskopi eller stansbiopsi.

Faktorer som kan tala för att lesionen utgörs av ett basaliom eller övergång till skivepitelcancer:

• skivepitelcancer in situ (Mb Bowen)
• skivepitelcancer
• basaliom
• seborroisk keratos
• inflammatoriskt eller infektiöst tillstånd (till exempel eksem, psoriasis, svamp).

Nationellt vårdprogram skivepitelcancer, Regionala cancercentrum i samverkan

Patienter med utbredda aktiniska keratoser har en ökad risk för både melanom och icke-melanotisk hudcancer. Överväg därför att undersöka hela patientens hud. (2)

Val av behandling styrs främst av:

• lesionernas antal och i viss grad av lokalisation och utseende
• patientens önskemål och förmåga att följa behandlingsregimen
• lesionernas antal: enstaka lesioner behandlas var för sig medan man vid multipla lesioner i samma hudområde bör behandla hela hudområdet (fältbehandling).

Om patienten är besvärsfri kan man efter diskussion med patienten avstå från behandling, särskilt vid begränsad utbredning eller hög ålder.

Kvarstående aktinisk keratos, recidiv eller nytillkomna förändringar är vanligt oavsett behandlingsval.

Aktinisk keratos är en markör för solskada och patienten bör informeras om kopplingen till UV-ljus, ges solråd och få information om självkontroll av hudkostymen.

Solråd, Strålsäkerhetsmyndigheten

I regel behövs ingen planerad uppföljning efter behandling av aktinisk keratos. Patienten bör uppmanas att höra av sig om de behandlade lesionerna inte har läkt eller återkommer efter behandlingen. Vid uteblivet behandlingssvar rekommenderas stansbiopsi eller remiss till hudklinik (via teledermatoskopi om tillgängligt).

• Imikvimod kan ge influensaliknande symtom och sjukdomskänsla. I dessa fall bör behandlingen avbrytas.
• Kryoterapi kan ge bestående hypopigmentering.

Aktiniska keratoser, 1177